Nu blir det att försöka hitta formen igen

 
I går var det som sagt 3 år sedan jag bröt fotleden och nu är det snart 6 veckor sedan jag skadade fotleden på andra foten. Jag går utan krykor helt sen helgen. Det känns till och från beroende på hur mycket jag gått på foten och vilket underlag jag gått på. Men det går åt rätt håll vilket är skönt. Jag har mina övningar för att stärka upp ligamenten och musklerna igen och vet att det kommer komma bakslag och ta tid men nu känns det i varje fall lite ljusare. Det går framåt.

Jag börjar bli fruktansvärt rastlös av att gå hemma, ska ringa och meddela chefen på jobbet att jag är tillgänglig igen. Blev väckt av ett jobbmess 7:45 i söndags morse när jag inte var helt i form efter lördagen haha. Men har inte fått bekräftat om jag ska jobba det passet jag fick förfrågan om än vilket börjar bli lite irriterande. 
Har väldigt många som vill få massage på torsdag så behöver veta om jag kan boka in något på dagtid också har lagt 3 bokningar på eftermiddagen/kvällen nämligen. 
Det brukade bli en del längre vikariat efter jul fick jag höra innan jul men det är inget jag märkt av än. Börjar bli lite stressad över att det inte blir mer jobbtillfällen varje månad så jag funderar på att börja kika efter andra jobbmöjligheter också. 
Har egentligen inga problem med att flytta dit jobben finns men barnen är inte lika flyttbara men som sagt vad gör man när man är ensam, jag måste hitta lösningar som fungerar. 

Hur som helst jag provade att göra plankan igår när jag tränade lite. Det kändes lite men gick så jag får börja med några sekunder och sen öka på. Jag klarar en minut egentligen men det blir för mycket att börja med för ligamenten. Kändes i varje fall helt okej så nu ska jag försöka komma igång med träningen igen. Det är trots allt bästa sättet att tömma sig på när man är rastlös och frustrerad. Jag står och stampar och behöver verkligen komma vidare även om jag inte har alla lösningar klara.
Ni vet ju vad jag brukar säga, man ska bara fokusera på sånt man kan påverka. 

Jahopp dags att sätta fart med dagens to-do lista, boka veterinärbesiktning för de här godingarna bland annat. Shit vad många mail på dom jag fått men tyvärr så mycket oseriöst och veligt folk. Hade visning igår och och ska ha visning på fredag igen som jag vet. Hoppas dom blir sålda snabbt nu för dom är leveransklara allihopa. 

Nåja ha en toppen onsdag allihopa. 
 


Har det bara gått 3 år


Godmorgon folkens tisdag morgon och ännu en ny vecka. 

I dag är det tydligen 3 år sedan jag bröt benet men det roliga är att jag varit helt övertygad om att det gått 4 år. Men en påminnelse från fb så nopp det har bara gått 3 år sen olyckan. 
Kan väll konstatera att de senaste 2 åren varit en jävla resa inne i dimman så inte så konstigt om man inte haft koll. Så nu är det alltså 3 år och 3 året gillt så jag hoppas verkligen att detta året ska bli bättre, den där dimman var på väg bort men just nu står jag i ett ännu tjockar moln än tidigare och vet helt ärligt inte vilket håll jag ska gå åt. 

Trodde jag hade koll på läget och att saker och ting skulle bli riktigt bra framöver. Men...
Har väll målat upp ett luftslott för i helgen skakade klippan jag klamrat mig fast vid senaste 2 åren loss mig och gick en annan väg. Har varit livrädd att det skulle hända tidigare men nånstanns med tanke på tiden som gått så började jag tro att det kanske kunde bli något riktig bra tidsnog. Man ska uppenbarligen inte tro så mycket för det blir aldrig som man tänkt sig ändå.

Är tydligen mitt eget fel att det blev som det blev och det har jag ju fått höra tidigare också. Ja jag har en tendens att sabba allt som är bra, tyvärr...

Jag är inte perfekt men vem är det egentligen? Ja jag gör misstag och ställer till det i bland men är det bara mitt eget fel alla gånger? I så fall ska jag nog bosätta mig i en grotta långt bort från folk som jag bryr mig om.
Det hade kanske inte bivit så här om komunikationen fungerat för jag kan inte läsa tankar. Får man inte rätt info skapar man sig ju en egen uppfattning och den kan ju tyvärr vara helt fel. Vad händer då? Jo man missuppfattar varandra och risken är att man förstör något helt i onödan. Att gå i ovishet är inte roligt så för att slippa missförstånd är mitt råd till er att prata med varandra, inte över sms utan träffas och prata med varandra. Ok ta första kontakten med ett mess men sen se till att träffas och red ut saker och ting innan det är försent.
 
Som sagt ingen är perfekt och felfri men ber man om ursäkt om man gjort fel och visar att man vill försöka lösa  saker och ting så kommer man ju vidare i varje fall. Ja förhoppningsvis vill inte den andra personen i fråga ha med dig att göra så blir det ju svårt tyväär.
 
 

Livet går inte att pausa jag har barn, jobb och djur som ska skötas så man tvingas att ta sig igenom dagarna ändå. Men helt ärligt så känns det som om jag gått sönder fullständigt på insidan... igen. Han som lappade ihop mig har slitit isär allt igen. Så jag får försöka samla ihop bitarna och se om jag kan få ihop det igen.  

Som sagt livet går vidare varken man vill eller inte. Vet inte vad som händer här näst mer än att jag är ännumer övertygad om att det är dags för en ny förändring. Dags att välja en ny väg att gå. Jag har inte så mycket jobb som jag behöver så börjar fundera på att försöka hitta något annat, men vad och vart?
För barnens skull bör jag inte flytta men vad gör man om man inte får det att gå ihop här? Om jag hittar ett stabilt jobb på annan ort? 
Jag har personligen inget kvar här som håller mig kvar. De vänner jag har bor ju inte nästgårds heller och hälsar på mig och fortsätter ha kontakt oavsett vart i landet jag bor. 
Kanske är det dags att börja se sig om efter varaktiga lösningar i stället för de tillfälliga nödlösningar som jag fått ta till senaste två åren...

Problem är till för att lösas som sagt...
 

En spännande resa har börjat

 
Hej på er finisar!
Blogg.se har strulat i dag så jag blev utloggad mitt upp i skrivandet av det här inlägget och kunde inte logga in igen på flera timmar suck. Men nu gick det igen som tur var, härligt när tekniken fungerar.

Då var det en ny vecka igen och redan onsdag. Början på veckan gick i en rasande fart men tiden går fort när man har roligt eller hur. 
I måndags blev det upp med tuppen eller långt innan tuppen för Kevin och Emilia avslutade helgen med att bli sjuka så dom fick så snällt följa med til stan och farmor samtidigt som deras storebror fick hänga en stund på sin pappas jobb innan skolan. 

Så i måndag efter jag lämnat barnen i stan rullade jag vidare ner till Kungälv för första dagen på utbildningen till massageterapeut i  klassisk massage. Insåg snabbt att jag har en stor fördel som är utbidlad hästfysioterapeut sedan tidigare för alla latinska termer som är samma på människa är jag redan är bekant med så det blir inte lika tungt att plugga in allt den här gången. Vi blev ett trevligt gäng också och läraren som är från Norge är toppen han med. 
 
 

Måndagen och gårdagen bestod av att lära sig massaggreppen/teknikerna för massage av ryggen/axlar. Teori på förmiddagen och praktik på eftermiddagen. Vi tränar ju på varandra och kan ju säga så här att efter att fått massage av min spända rygg och axlar 2 ggr i rad så höll jag på att svimma första dagen oj oj. Igår blev jag inte svimmfärdig men domnade bort i ena armen pga spänningar som börjat lossna. Rätt häftigt att känna hur kroppen svarar på massagen. 
Vår lärare konstaterade att jag har väldigt mycket spänningar i kroppen i kombination med dålig hållning och att gå runt på kryckor och halta så det är inte konstigt att jag reagerar när man börjar lossa på det. 
Japp jag är ett litet projekt jag med att få ordning på men ska väll få till det med hoppas jag med träning.

Nu ska en massagebänk inhandlas och lite mer massageolja sen är det bara att köra igång med elevbehandlingarna för det är ett antal behandlignar som ska hinnas med för att bli godkänd. Men det ska nog gå bra för flera har hört av sig och vill få sig en genomgång så jag kommer ha att göra. Ska bli så roligt och jag har planerat att gå två utbildningar till sen till hösten. 


 
Känns faktiskt riktigt bra för första gången på väldigt väldigt länge. Har gjort gott att renas bort lite negativ skit nu i början av året. Att sätta ner foten och säga ifrån till sånt man inte tycker är okej eller är bra är välbehövligt i bland. Inser vad osäker jag blivit av alla motgångar men har på nått sätt lyckats resa mig upp och skaka av mig gång efter gång. Och även om inte allt löst sig och rullar på än så ser jag fram emot vad det här året ska bjuda på. 

Bara det här med utbildningen som jag äntligen fått tummen ur att gå är så roligt. Vet inte riktigt vad jag ska göra av det sen efteråt men idéerna har börjat komma så vi får se helt enkelt. 
Efter allt strul så är det en sak jag lärt mig och det är att det är ingen idé att planera större saker för det blir sällan som man tänkt sig ändå. Så nu tar vi en dag i taget och tar det lite som det kommer. 
Så det kommer nog bli bra det här året tror jag.