I bland har jag lust att bara ge upp

 
 
Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Som ni vet har jag haft det väldigt tuff och mycket motgångar under lång tid. Jobbsökandet går trögt det är svårt att hitta ett jobb som fungerar med livspusslet för min del. Mitt hopp just nu är att Harry snabbt ska bli såld men att köra honom till Danmark var ett misstag har det visat sig. Han håller inte måttet för vad dom förväntat sig och går tydligen inte att få sålt för det jag borde få för honom och som ponnyer i hans utbildnings nivå ligger på i Sverige. Mycket märkligt tycker jag men ja ja inget att göra åt. Fick i söndags en annan intressent som ville köpa honom, visserligen inte till det pris som jag minst ville ha men jag vet vart han hamnar och har möjlighet att köpa tillbaks honom till Emilia så småningom.
 
Det kändes bra att trots allt ha någon liten lösning.
Började leta bil eftersom min gamla volvo sjunger på sista refrängen men den lyckan varade inte länge för i dag fick jag besked att det inte var intressant längre så nu står jag på ruta ett IGEN... 
Min första tanke var att det är inte meningen att den ponnyn ska säljas. 
Sen kom givetvis känslan av panik, uppgivenhet och enorm besvikelse. Varför alla dessa jäkla bakslag? Jag blir inte änns förvånad längre för motgångar har avlöst varandra för min del senaste året. Jag är inte den som ger upp men i bland får jag faktiskt lust att göra det. Som nu för nu börjar det bli för mycket.Jag är så less på skiten rent ut sagt varför kan inte saker och ting börja rulla på och fungera? 

Givetvis ger jag inte upp denna gången även om jag har lust att göra det för mina barn förtjänar bättre än så här. 
Så reser mig upp ännu en gång och borstar av mig kopplar på ett  fake smile och går vidare...

Nu blir det att ännu en gång försöka hitta nya lösningar. Det upplägg jag haft hitills har uppenbarligen inte fungerat så frågan är vad jag ska göra i stället?

Som om det inte räckte med det så kom en mycket ledsen dotter hem med sin storebror efter att ha tagit en "Bus eller godis " tur som inte gick som planerat. Dom såg inte skymten av andra barn som var ute på detta och nått godis fick hon inte med sig heller. Jag är inte förvånad för folk verkar inte fira Halloween på samma sätt här som i städerna eller för att inte tala om i Norge. Hon var så ledsen och besviken men blev på bättre humör när jag påminde henne om våran halloween fest till helgen. Hade nämligen det här i åtanke när jag bestämde att vi skulle ha en fest för jag misstänkte att denna dagen skulle bli en flopp. 


Jahopp roligare än så här blev det nte i dag men vet ni vad i morgon är en annan dag så jag hoppas jag morgondagen bjuder på lite trevligare överaskningar. 





 

Kommentera här: