Känslan av att inte räcka till



Onsdag kväll och helgen närmar sig igen. Jobbet rullar på så sakta ingen jätte rusch än men vi har rätt kul tillsammans så tiden går rätt fort ändå så det är tur att det är härliga roliga kollegor. 

Cyklandet till och från jobbet går lättare för varje dag men hemvägen är segast för det är svag lutning uppför i stort sett hela vägen så man är gott mör i benen  och svettig när man kommer hem. Men jag klagar inte på att det är jobbig för det är grymt bra träning som verkligen hjälper till att höja växeln i träningen ytterligare ett snäpp. 
Har börjat få komplimanger för att det märks och att jag börjat slanka till mig och smalna av både här och där. Själv tycker jag inte det syns så mycket än men reagerade härom dagen att jag börjat smalna av i ansiktet och att midjan blivit ännumer markerad mot tidigare så det går ju åt rätt håll.


Min mobilkamera börjar bli sliten i linsen eller något för har börjat bli sämmre kvallitet på bilderna så jag skulle behöva köpa en vanlig kamra så jag får bättre bilder. Har ni tips på bra prisvärda kameror som är smidiga att använda?

Är inne i en riktig svacka som jag nämnt tidigare trots att jag blivit kvitt jobbstrulet från gamla jobbet och några pusselbitar fallit på plats det senaste och nya jobbet rullar på trots allt även om det kanske bara blir över sommaren. Jag antar att ni är många som känner igen er att vara en sån person som prioriterar alla andra före dig själv. Jag har alltid varit sånn även om jag flera gånger sagt att jag ska börja prioritera mig själv först. Det går liksom inte för jag vill ju att folk runt omkring mig ska må bra och va glada. 
För mig och barnen har vardgen rullat på sen en tid tillbaks vilket är så skönt. Nu när dom pusselbitarna är på plats har jag kunnat vara lite mer social med vännerna. Men bara för att mitt liv har blivit lite lättare så betyder inte det att allt är frid och fröjd för alla andra såklart. 
Jag försöker ställa upp stötta och ge råd jag med så klart. Att peppa och ge råd så man kan lösa olika problem om man kört fast på väg mot sina mål och drömmar är en del av det jag tycker är riktigt roligt. Men i bland är inte det tillräckligt för det stora jobbet för den som har kört fast är precis som det varit för mig senaste året deras eget jobb att ta sig igenom och lösa. Känslan av att stå bredvid och se på utan att kunna hjälpa till eller lösa problemet för dom är inte speciellt rolig. 

Det är mycket som händer på olika håll runt mig just nu sånt som jag inte kan göra så mycket åt eller påverka men som påverkar även mig så klart. Det är aldrig roligt att se någon man bryr sig om må dåligt eller gå igenom tuffa tider. Borde inte påverkas av det men det är tyvärr just det, jag påverkas av det och det är skit jobbigt. Har svårt att släppa det för varje ledig stund som jag inte är upptagen med annat som tar upp mina tankar maler det. På vägen till och från jobbet, när barnen gått och lagt sig och lugnet sänker sig då kommer den, känslan av att inte räcka till. 

Försöker hitta fokus igen och hitta ny inspirtation och motivation. För problemet är att man måste fylla på med possitiva saker, inspiration osv för att behålla energin och motivationen annars blir det tillslut tomt i behållaren och just nu går jag på ångorna av vad som är kvar. Är i desperat behov av att få fyllt på mitt förråd med lite possitiva saker vilket var väldigt länge sedan jag gjorde.  
Så ni får uräkta om det är lite dåligt med uppdateringar och lite tråkigt innehåll i bloggen just nu men jag måste hitta balansen igen och framförallt fylla på med lite ny inspiration och roliga saker att se fram emot för just nu är det att ta sig igenom en dag i taget som gäller. 

Har ju saker på gång men dom har fått stå tillbaks för det är så mycket som händer runtomkring så jag har svårt att fokusera på mina egna saker just nu.

Hoppas det vänder snart och att jag hittar fokuset igen och kan börja fylla på med lite roligare inlägg. Kom gärna med förslag på vad ni vill att jag ska skriva om. 

♥ Kram ♥ Miss F ♥

 
 

Kommentera här: