Syften och funktioner i livet nu startar ett nytt kapitel


Hej på er finisar ber om ursäkt för dålig uppdatering det senaste men som ni vet så har jag haft fullt upp med flytten. Tiden går i en rasande fart nu och trots att jag kör igång 6 på morgonen och inte kommer i säng fören runt midnatt så hinner jag inte med just nu. 
 
 

Igår körde jag sista lasset med grejer från huset städade och lämnade över nyklarna till nya hyresgästen. Har två hagar kvar att plocka ner stängslet på, hämta studsmattan och Sebastians moped och fiddy  kvar bara. Och för att inte tala om allt som ska packas upp hemma, allt står innan för dörren och vi får bokstavligen kliva över alla grejer. I badrummet går det knappt att gå där står några lådor också men framför allt soffan som jag inte kan flytta fören till helgen när den soffan som står här ska flyttas. Det står även lite grejer i stallet så kaos är bara förnamnet. Bodde trångt innan men nu är det ännu mindre så vi får verkligen rensa ut bland sakerna. 


Jag har rensat massor och kört 3 vändor med knöckfulla säckar med skräp till tippen men det finns ännumer att rensa bort som ni ser. Det där sista man bara trycker ner i påsar på slutet som man inte orkar sortera  där och då. Men som sagt vi bor trångt så allt måste gås igenom en gång till. Är vädret ok på lördag ska vi på bakluckeloppis igen och det vi inte får sålt då skänker jag til nån loppis någonstanns så vi blir av med det. 

Jahopp dagarna går i en rasande fart just nu barnen har fullt upp med att va med sina vänner efter skolan vilket på sätt och vis är bra så slipper dom sitta hemma i kaoset. Men det är ovant att de små knappt hinner in genom dörren fören någon ringer och frågar om dom kan leka. Och Sebastian kommer hem sent från gymnasiet så vi har alla fullt upp och mitt upp i allt försöker jag få vardagen att rulla på så smidigt som möjligt och komma i ordning. Det kommer bli kanon bara jag får röjt upp allt.

Man hinner fundera en hel del när man går och packar och grjear för sig själv. Har  fått samma fråga flera gånger de senaste veckorna om hur det känns att flytta tillbaks dit allt gick åt hellvete rent ut sagt?
Vet ni vad det känns faktiskt väldigt bra och skönt! För ett år sedan hade jag inte gjort det men tiden går och i dag funderar jag inte så mycket på skilsmässan längre. 

En tidigare kollega och chef sa till mig för ungefär ett år sedan exakt när jag fick jobbet som jag åkte runt mycket på att allt i livet har ett syfte och allt som sker gör det för att fylla vissa funktioner. 
När jag fick det jobbet sa hon att detta är ett perfekt jobb för dig just nu och du kommer så småningom känna dig färdig med det för efter ett tag så kommer det inte fylla någon speciell funktion för dig mer...
Hm vad menade hon med det?
Jo jobbet innebar mycket bilkörande och i bland långköringar på 3 timmar en väg. Vad gör man när man åker bil? Man lyssnar på radio eller musik och sitter och funderar på olika saker. Jag behövde det jobbet för det var min chans att få lite andrum och kunna fundera och reflektera över saker och ting utan att bli avbruten av frågor från barnen eller alla måsten man har hemma. 

Hon hade rätt jag funderade massor under de månaderna jag hade det jobbet, grät floder och bearbetade allt. Men sen runt årsskiftet kände jag att nu känns det inte som om det ger något längre och i samma veva fick jag en ny tjänst som gjorde att jag var tvungen att säg upp mig från det andra jobbet. 
Det samma med huset vi bott i innan flytten. Jag hade kunnat bo kvar här och låtit mitt ex flytta istället men jag hade ett behov av att komma bort och starta om på ett nytt ställe som inte han hade någon koppling till. Jag minns att jag sa att vi ger det ett år så får vi se vad som händer för huset var mysigt men låg ju inte så lätttillgängligt. I samma veva som vi bott där i ett år fick jag erbjudande att flytta tillbaks till huset vi bodde i när allt sket sig. Men jag behövde inte fundera så länge för det kändes verkligen som rätt tillfälle och dax att ta ett nytt steg. 

Jag märkte redan vid årskiftet att jag började landa efter skilsmässan och hade fått in rutiner och vardagen rullade på trots bilproblem och jobbkaos. Det ena löste av det andra. Jag har blivit otroligt stark av alla prövningar och känner mig inte så beskymmrad för framtiden längre. 
För barnens del var flytten till förra stället mest frustrerande och jobbig. Det var där som deras bearbetnings -prosses började och det var till en början väldigt tufft och frustrerande för dom men under våren så lossnade det även för dom. Och nu när vi flyttat tillbaks fullkomligt strålar det om dom alla 3. Dom har så fullt upp alla 3 så jag har svårt att hänga med i svängarna. Så härligt att se dom så nöjda, är barnen nöjda så är mamma nöjd också hehe. 
Jag är övertygad om att allt sker av en anledning och  att vissa saker får man bara ta sig igenom helt enkelt. Huset har fyllt sin funktion jag har haft mitt  kryp in där jag kunnat slicka mina sår i fred och vi är nu redo att sätta punkt och gå vidare.
Emilia fick rycka in och hjälpa mig vinscha in en stor höbal som inte viller rulla dit den skulle när inte storebror hunnit hem från skolan. Så jag fick hålla emot och putta in den åt rätt håll medan hon fick trycka på knappen på fyrhjulingen och mata in den. Gick lätt som en plätt när hon kunde sköta vinschen och jag hålla koll på balen så den inte rullade bredvid foderbordet. Nöjd dotter som tyckte det var kul att hjälpa till även om hennes uppgift var att trycka på en knapp. 
Ett jobbigt kapitel som jag hoppas jag slipper uppleva igen är avslutat och vi har nu börjat på en blank  spännande sida. Och även om det är totalt flyttkaos just nu och det inte känns som om jag får ordning på allt så märks det verkligen att vi är på gång och fått ny fräsch luft under vingarna. Det som varit har varit och går inte att göra nått åt jag har lärt mig massor av allt och känner mig väldigt taggad för framtiden. 
Det var väl inte meningen att jag och M skulle leva resten av livet ihop. Så kan det vara och i dag ser jag faktiskt framemot att bygga upp nått nytt med någon som förhoppningsvis uppskattar och trivs med mig och barnen och vill bli en del av våra liv. Jag är inte arg och bitter på M längre, det var trots allt hans val och jag hoppas han fått det han sökte och är nöjd med sitt nya liv. Både jag och barnen har accepterat och gått vidare vilket är väldigt skönt för oss  i varje fall.
Jag ser fram emot nya jobbutmaningar, har fått tre jobberbjudande den senaste veckan men det ena var heltid vilket inte fungerar för mig och det andra var inom vård och omsorg som jag inte har erfarneheten som krävs. Det tredje får jag se vad det blir av med men hade varit perfekt att kombinera allt annat med.
 
Nu ligger jag här i soffan och kollar på allt som ska packas upp och känner mig helt slut fast på ett gott sätt. 
Jag ska nog få ordning på det också. Emilia frågade mig när vi var ute och gav hästarna kvällsmat om jag tycker det är jobbigt att inte pappa finns här och hjälper till? Nej det gör jag faktiskt inte, jag kom snabbt in i ett system och hittade rutinerna för att fixa detta själv. Visst är det nått väldigt tungt eller nått jag inte vet hur det funkar som krånglar då hade hjälp varit välkommet men i övrigt nej helt ärligt jag klarar detta själv också däremot kan jag sakna allt vi gjorde gemensamt med företag och hästar och alla planer för vi hade väldigt roligt ihop. 

Har ett mål för veckan och det är att komma i ordning med kaoset innan veckan är slut. Det ska jag allt klara av även om jag önskade att dygnet hade mer än 24 h just nu haha. 

Nu blir det en date med John Blund för i morgon ska  ett lass med grejer köras till förrådet, hagar rivas, saker packas upp och sen ska jag och Sebastian iväg på kvällen medan Emilia ska till ridskolan med sin pappa och lillebror. 

Natti natt på er.
 

Kommentera här: